Bo i marginalen – ett gårdshus med historia i Vadstena

Bakom Storgatans slutna fasader, inne på gården döljer sig ett stycke socialhistoria. Det lilla röda gårdshuset har länge sovit en törnrosasömn – skruttigt och oansenligt. Huset byggdes som ekonomibyggnad på 1760-talet och var på 1800-talet slitet och förfallet efter en tid som rökeri. Men istället för att riva huset kom det att repareras och istället inrättades här två små lägenheter någon gång vid förra sekelskiftet.

Inredningen med enkla material, återanvända fönster och dörrar, och säkert dålig bostadskomfort med illa dolda rötskador, är ett unikt vittnesbörd om ett Sverige för inte så längesedan. Det mesta av de förfallna äldre husen i Sverige har rensats bort som en del av ett Fattig-Sverige vi inte vill kännas vid. På så sätt har ett viktigt kulturarv, en påminnelse om ett inte så avlägset förflutet, gått förlorat. I fallet med gårdshuset i centrala Vadstena har fastighetsägaren istället tagit det unika beslutet att vårda och bevara huset.

Gården är en av Vadstenas mer välkända. Den kallas idag Mårten Ulfssons gård, efter den äldst kände ägaren, rådman på 1500-talet. Mot gatans idag slutna fasader kan vi ana tjocka stenmurar hörande till två gavelvända stenhus. Under lång tid bestod den nuvarande gården av två tomter (67 och 68) och de två stenhusen låg på var sin tomt. Mellan husen fanns ett portlider i tomtgränsen, som idag fortfarande är inbyggt i byggnaden och försedd med en vacker stenportal.

De båda tomterna förenades på 1700-talet.  Genom förra årets byggnadsarkeologiska undersökning och en mängd dendrokronologiska prover har vi nu kunnat konstatera husets byggnadstid till 1760-talet. Under äldsta tid utgjorde huset en rektangulärt timrad byggnad och var en del av den ekonomilänga som sannolikt byggdes vid samma tid utmed ena tomtgränsen. Merparten av de här husen stod kvar fram till 1930-talet, bara vårt gårdshus kom att överleva.

Våra undersökningar visar att huset renoverades på 1810-talet. Redan efter femtio år var syllstockarna uppruttna och behövde bytas. I övervåningen har en större öppning byggts igen med resvirke daterat till 1810-talet. Möjligen har den äldre öppningen fungerat som passage in till de andra ekonomibyggnaderna. Vid det här tillfället satte man istället in en riktig dörr och en ny trappa har byggts från gården. Kanske har det inrättats en enkel bostadslägenhet på övervåningen?

Genom det skriftliga källmaterialet vet vi en hel del om ägare och boende. Huset har byggts under borgaren Gabriel Bromanders tid som ägare. Den senare ombyggnationen gjordes när rådmannen och handelsmannen Magnus Lundström på 1810-talet. Under hans tid fanns här ett stort hushåll med mycket tjänstefolk, men de har säkert bott i stora huset mot gatan. På gården bodde ytterligare flera små hushåll, tre änkor med var sin piga, en kvinna med sin piga samt rådman Carl Zetterbaum. Det är oklart om det var någon av dessa som flyttade in i den enkla lägenheten på övervåningen eller om det istället inreddes som drängkammare.

1842 förvärvades gården av fanjunkaren och källarmästaren Per Gustaf Boström från Finspång, som här bedrev krog och etablissemang under namnet Hotel Finspong. Hans son Gustaf Fredrik Boström drev sedan verksamheten vidare till 1800-talets slut. Under denna tid är antalet boende och antalet hushåll/hyresgäster mycket stort. På 1890-talet såldes gården och fungerade som skola och föreningslokal. 1909 inköptes gården av Frälsningsarmén. Idag finns här Vadstena Nya teater.

Gårdshuset kom att byggas om och inredas till två lägenheter någon gång under sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal. Dessvärre har vi inga dendrodateringar eller andra uppgifter om när denna ombyggnad genomfördes. Arbetet gjordes efter att huset fått stora skador i timmerstommen. Vi har kunnat konstatera omfattande rötskador i framför allt den östra väggen. Bjälklagen och väggen har nästan kollapsat. Arkitekten Per Rydberg, som leder renoveringen av huset, menar att skadorna uppkommit genom vattenbegjutning av den rökugn som fortfarande finns bevarad i huset. Kanske fungerade huset som ett rökeri under en period?

Det är ett viktigt beslut som fastighetsägaren tagit genom att låta renovera huset istället för att rivas eller lyxsaneras. Och förstås att låta oss genomföra undersökningen. Renoveringen har varsamt genomförts av Johan Karlsson (Bondorlunda Byggnadsvård), som också hjälpt oss i samband med undersökningen. Stort tack till alla inblandade.

Om ni har minnen eller andra berättelser kring huset och dess invånare, maila goran.tagesson@hist.uu.se

Göran Tagesson

Dela inlägget: