Domprostens nya hus – Rhyzeliusgården i Linköping

Ett decennium innan den nya biskopsgården uppfördes byggdes även nytt på den närbelägna domprostgården. Andreas Rhyzelius flyttade in här 1720, till en gård med medeltida anor och mycket förfallna och ålderdomliga hus.

De nya husen från 1723 och 1725 ligger mitt i Linköping och är ett fint exempel på hur 1700-talets nya bostadsideal gestaltades. Huvudbyggnaden har en sexdelad plan, med bred förstuga och sal i mitten. De andra rummen rymde kök, kammare, sovrum och barnkammare. På gården byggde domprosten också en lång rad andra hus. Följ med på en rundvandring i en av Linköpings mer välbyggda stadsgårdar. 

När Andreas Rhyzelius kom till Linköping 1720 för att tillträda tjänsten som domprost flyttade han in i domprostgården. Hans företrädare Thomas Ihre hade gått bort samma år, men dennes familj, med änkan Brita Steuchia och barnen bodde sannolikt kvar en tid.

Han uppmanades att fria till den gamle domprostens dotter Catharina, något han först ville undvika, eftersom han var hela 23 år äldre. De gifte sig dock i januari 1721. Det är förstås svårt att veta i efterhand hur deras liv kom att bli, men han har uttryckt sig med stor uppskattning om sin unga hustru.

Och war thenna min k. brud icke allenast til skapnaden
dägelig och til kroppen aldeles karsk och sund, vtan ock i sinne,
tal, åtbörder, gerning och omgänge dygdig, kysk, höfwisk, snäll,
liuflig och behagelig. Therföre erkende, prisade och älskade henne
alle i hela landet, höge och låge. Och ingen fann bätter them
thertil hafwa skiäl, grund och sanning än jag, som kom af Guds
stora nåd emot mig at lefwa med henne vti ett i alla motto
förnögeligt och wälsignadt ägtenskap.

Rhyzelius skriver att gamla domprostgården bestod av två hus. I söder fanns den stora sätesbyggnaden, som omfattade ”en stor stuga med tvenne framkammare och ett kök, samt förstuga”. Det är fråga om en byggnadstyp som brukar kallas ”framkammarstuga” och var vanlig på prästgårdar och officersboställen under 1600-talet.

Vi vet att det här bostadshuset byggdes på 1610-talet och var alltså mer än hundra år gammalt när Rhyzelius flyttade in. På gårdens östra sida (där huvudbyggnaden står idag) fanns ytterligare en byggnad som bestod av en stor sal och en liten förstugukammare. Han skriver att den var ”för sin ofantlighet till nästan ingenting gagnelig, utan att göra stora bröllop uti” och det var där han firade bröllop med Catharina Ihre.

De nya husen byggdes 1723 och 1725. Rhyzelius verkar ju ha varit mycket engagerad i bygget. Den nya sätesbyggnaden är fortfarande bevarad. Den har en sexdelad plan, med bredare mittparti med en bred och grund förstuga samt en stor sal. På vänstra sidan fanns två kammare och till höger ett kök och en kammare.

Den andra våningen har samma planlösning men saknar kök, vilket tyder på att huset byggdes för ett hushåll. Rhyzelius beskriver att det fanns separat sovrum och en barnkammare, och att båda dessa rum hade en kakelugn. Vi får förmoda att de övriga rummen hade öppna eldstäder.

Den här typen av planlösningar blev allt vanligare vid den här tiden, särskilt som prästgårdar och officersboställen. I Linköping finns ett stort antal hus kända med liknande planlösning. Den hittills äldsta är den s k Skolmästaregården, tidigare på Storgatan och numera i Gamla Linköping. Den har nyligen dendrodaterats till 1697, vilket betyder att den här typen av hus började bli vanliga som elithus redan före stadsbranden 1700, se tidigare blogginlägg.

Det södra huset byggdes 1725 med sexdelad plan och omfattade visthus och skafferi, mjölkestuga, kök med spis och ugn samt ”bakarestuga”. I övervåningen fanns kammare med kakelugn, i den ena skulle kaplanen, hjälpprästen ha sin bostad. Denne hade alltså ett eget rum, men utan kök, eftersom han utgjorde en del av hushållet och åt med domprostfamiljen.

Utifrån Rhyzelius beskrivning får vi också en god bild av de andra husen på gården. I söder byggdes ett brygghus med stor, välmurad bryggugn, med hål för brygg- och brännepanna och i rummet innanför en välvd ugn med kölna (torkrum för kött, fisk, malt eller spannmål). Intill detta byggdes också en badstuga med ”ugn, lawa och ifrå-blandad badstugukammare”.

Uppgiften är väldigt intressant. Badstugor var vanliga i städerna under medeltiden, men har ansetts som sällsynta under tidigmodern tid. Den sista offentliga badstugan stängdes 1725. Man har menat att uppgifter om badstugor egentligen användes för torkning och mältning. Men eftersom vi här har uppgifter om både badstuga och brygghus verkar det rimligt att badstugan verkligen var avsedd för bastubad.

År 1737 fortsatte Rhyzelius utbyggnaden av gården med en ny länga med dräng- och gästkammare, vagnhus och vedhus på norra delen, dvs ungefär där Kungsgatan idag går fram. Det gamla medeltida stenhuset renoverade samtidigt och kom att användas som mjölbod på bottenvåningen, ”köttbod eller wisterhus” på övervåningen och på vinden plats för spannmål. På gårdens västra sida byggdes också hemlighus, höns- och kalkonhus och trädgård och kryddgård med plank. 

Norr om nuvarande Kungsgatan fanns ladugårdsdelen, om omfattade ”fä- och fårehus, tvenne stall, ett svinhus, en lada västan och en nordan på ladugården”. Domprostgården låg ju i stadens norra del, i direkt anslutning till stadens jordar och bedrev jordbruk, något vi kommer återkomma till.

Du kan läsa mer om detta i följande artikel. 

Göran Tagesson

Vinjetten foto av Eva Nyström Tagesson

Dela inlägget: